the only time you should ever look back, is to see how far you've come

försöker förtränga det faktum att jag efter förra helgen har upplevt mina första minnesluckor (panik, panik, panik) Ska jag vara ärlig är det rätt mycket jag försöker förtränga, eller skjuta upp kanske jag borde säga.. Livet, när jag skrattar med en kompis på en bänk efter en mysig kvällspromenad, eller pratar onani tillsammans med världens bästa klasstjejer eller somnar i babes famn känns det förbannat underbart!!! fast har trots allt lite separationsångest och för mycket östrogen i kroppen då & då
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0