Livets kontraster

Fyfan för ångest. När den dyker upp från ingenstans. Som ett tryck över bröstet, fyller lungorna, gör mig illamående och ger en svindel. Ibland vill jag lägga mig under täcket och inte vakna. Inte för att jag inte vill leva, men för att slippa ta beslut, att prestera, bli något, göra något som är mer. Ni vet "för att inte ångra". Livet med framtidsoro.. Sen vaknar jag, solen skiner, maten smakar gott och jag har en asbra dag.
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0