gotmos

Tänkte på både dig och Morfar och hur mysigt det var att han valde dig som den som hjälpte honom släppa taget, att det var dig han såg allra sist innan han slutade kämpa. Jag kom ihåg hur jag tänkte att du var så närvarande och inte ett dugg rädd när han verkligen behövde dig. Jag har svårt att tänka mig någon annan morfar som älskar sitt barnbarn som han älskade dig, så det var fint att det var just ni två. Det lyste alltid om honom när han bad mig gissa vem som "varit förbi förut idag..." När han sade så, var det alltid du som varit uppe.